Rullgardin

När jag ammar Holger håller jag min hand över hans panna. När han är trött drar han ner den över ögonen. Som en rullgardin.

Nya vanor

Sedan i helgen har Holger allt oftare somnat i vagnen när vi varit ute på promenad, eller i bärselen när jag ordnar med disk och tvätt här hemma. De två senaste kvällarna har han inte somnat för kvällen vid bröstet, utan det är bärselen och bestämda steg fram och tillbaka som varit grejen.

Inatt hände det smått otroliga. Holger vaknade vid 22.30-23-tiden eller så, efter att ha knoppat in vid halv nio. Minns inte exakt när han sedan somnade om. Kanske var det elva, halv tolv eller tolv. Nåt sånt. Och sedan vaknade han inte förrän klockan 5 imorse! Otroligt!

Men som han vaknade...
Antagligen åt han för snabbt efter alla dessa timmars sömn, och fick ont i magen, för han skrek och gnällde tills mamma grät av trötthet och frustration. Älsklingssambon tog över en halvtimme innan hon skulle till jobbet, och när vi sedan satte Holger i selen hos mig igen somnade han innan sambon hann backa bilen nedför garageuppfarten.

Det ser ut som att det är förändringar på gång. Jag hoppas att de på det stora hela är till det bättre.

Abborre

Holger gillar fisk. Åtminstone är det som så, att om jag säger abborre - och uttalar det med fel betoning och en väldans massa r - så skrattar Holger så han kiknar.
AbbORRRRRRRRRRRRe, säger mamma.
Lattjo, tycker Holger.

Trött mamma

Varannan timme vaknar Holger. Eller halvvaknar iallafall. Han skriker. Om det är i sömnen eller om han är helt vaken är svårt att avgöra. Ögonen är slutna, men ljudet högt och ihållande. Så varannan timme vaknar mamma, det är iallafall ett som är säkert. Och hon promenerar till andra änden av huset, för en halvtimmesamning, och så tillbaka igen.
Varannan timme.
Mamma är trött.
Det är inte Holger.
Låtsas han i varje fall.

Holger vill leka.

Sockor och Wyclef Jean

Holger har helt enkelt en gnällig dag idag. Som jag sa är det härligt att vara uppskattad, men det är inte fullt lika härligt att vara så oumbärlig, sekund efter sekund.
Just nu är det dock lugn i stugan.
Holger sitter i sin babygunga, lyssnar på Wyclef Jean och ägnar sig åt sin favoritsyssla:
dra av sig strumporna och stoppa tårna i munnen.
Mys.

Uppskattning

Just nu vill Holger se mig hela tiden. Hamnar jag utanför hans synfält blir det gnälligt. När jag är tillbaka blir han tyst och ler.
Härligt att vara så uppskattad.

Blomma eller block

Idag har jag köpt en blomma. En prasselblomma i tyg till Holger. Blomman har en sugkopp så att man ska kunna sätta fast den framför barnet, kanske på bordet. Holger tränar magläge i soffan och jag har satt fast blomman på ett spiralblock som ligger framför honom. Holger kämpar som sjutton. Det ser ut som att han tycks tänka att blomman är värd att krypa för. Han kravlar sig närmare målet. Och där. Ett spiralblock. Det var det han var ute efter hela tiden. Spiralblocket har jag fått gratis på en konferens. Blomman kostade 110 spänn.

Hur poetiskt är det att spy galla?

Marcus Birro har under det sista året tagit mycket plats i media. Han har blottat sitt inre, och med stora ögon och hjärtat i handen berättat om kränkningar. Personliga kränkningar mot honom.

Det har visst varit andra bloggare som är ute efter honom, någon teaterchef i Örebro eller hur det nu var, och nu senast en dansare. Han har anklagat andra för mobbning och för att äga mindre ädla hjärtan än han själv.
Han framställer andra som orättvisa och hjärtlösa, sig själv som rättvis-storsint-sann-poetisk, som ödmjuk, kosmiskt tacksam och som innehavare av en högre moral än de flesta.

Men hur poetiskt och moraliskt är det att nedlåtande använda ord som bögskjorta, och kalla folk för rövhål, och att kräkas på dem som värnar transpersoner? Till exempel...

Jag tror man bör bli mycket misstänksam mot vem som helst som framställer sig själv som ödmjukare och kärleksfullare än de flesta.
Var sådan istället! Annars tror iallafall inte jag på det.

Så jag blir arg på det där. Och jag undrar:
Får man verkligen bli arg på Marcus Birro? För Marcus Birro alltså?
Eller är det "näthat" då?
Hat är ett mycket starkt ord.
Jag hatar inte.
Men jag blir arg.
När någon kallar sig mycket mer rättvis än de allra flesta andra är det orättvist.
Och inte bara Birro blir arg på orättvisor!

Lyssna på bebisen

Holger sover när han vill. Det bästa är visst att inte försöka få honom att sova alls. Det är bara frustrerande för alla inblandade. Han somnar visst på sina egna tider ändå. Idag har vi låtit honom vara, och han har inte sovit färre timmar för det. Tillvaron har istället varit mer harmonisk.
Så nu lyssnar jag inte mer på alla goda nätråd på ett tag.
Det är nog bättre att lyssna på Holger.

Holger och gravitationen

Vi sitter vid köksbordet, jag och Holger. Han i sin fina, höga stol och jag på en vanlig en. Holger har en pipmugg med vatten som han inte helt kan hantera på egen hand, även om det är vad han helst vill. Själv äter jag frukost. Holgers små armar sveper fram och tillbaka över bordet.
Pipmuggen är utom räckhåll.

Tror jag.
För vips får han tag i den och sveper den över bordskanten, och vips - från 0 till 100 - har mamma fångat den i luften, när den fallit halvvägs till golvet. Jag ställer upp den på bordet igen med en nöjt leende. En vuxen skulle förstå att mitt ansiktsuttryck betyder att jag är mäkta stolt över min reaktionsförmåga och träffsäkerhet.

Holger är inte imponerad.
Inte alls.
Han ser ut som om det är det naturligaste i världen att sånt som sveps över bordskanten kan stanna på halva vägen och komma upp igen.

Än har han inte hört talas om Isaac Newton.

Holger vill inte somna - sovmetoder för bebis

Det finns massor av tips i böcker och på internet om hur man får sin bebis att sova. Massor av motstridiga tips och råd.

Holger tycker inte om att somna. Sova är inget större problem när insomnandet väl har skett, men fram till dess kan det vara en kamp. Åtminstone ibland.

Holger tycker om att somna vid bröstet. Allt annat är i princip omöjligt. Bärselen är okej om man promenerar runt. Barnvagnen funkar ibland. Jag har sett andra bebisar som kan sitta i någons famn och se trötta ut. Så där så att ögonen är på väg att falla ihop, och att de nickar till. Och så somnar de! Bara så där!

Holger ser aldrig trött ut. Det är antingen 100 knyck eller dvala som gäller i hans fall.

De flesta kvällarna somnar Holger vid bröstet vid 21-22 på kvällen. Han sover sedan i egen säng och ammas för det mesta några gånger per natt (allt mellan 1 och 5 gånger...).

Nu tillbaka till tipsen och råden:
På många håll har jag läst att man A B S O L U T I N T E ska amma sitt barn till sömns. Man skämmer bort dem. Man lär dem att de inte kan somna på egen hand. Att det är farligt! Man förstör dem på något obestämbart och odefinerbart sätt, och för mer eller mindre all framtid...
Det stressar mig så klart att läsa sånt, och ibland försöker jag därför få Holger att somna på egen hand. Jag menar, vem vill förstöra sitt barn för livet???

I alla de här tipsen och råden - från dem som är emot ammandet till sömns alltså - står det att om man bara låter barnet skrika så somnar det av sig självt inom en halvtimme. Det gäller bara att stå ut en kort stund...
Så fan heller!

Igår satt jag med Holger vid hans säng i två timmar! Jag försökte även att gå ut ur rummet för att se om det var bättre om han slapp se mig.

Två timmars skrik! Fatta vilken tortyr!
Och inte somnade Holger för det!!!!!! Nej, han skrek och kämpade en helvetes kamp. Han växlade skriken med att försöka charma sin onda mamma med leenden och lekar. Han förtvivlade och blev arg.

Kanske är det för att jag redan har förstört honom? Är det mitt fel att han inte kan somna själv?

Efter två jävla timmar fick det till sist vara nog. Jag tog upp den lille killen som blev själaglad, och som somnade inom fem minuter när jag satt honom i bärselen och travade runt i huset.

En del andra säger att det är tillåtet att anpassa sig efter barnet. Behöver barnet ammas eller bäras till sömns så är det ok. De kommer inte att vilja ha det så tills de blir tonåringar iallafall.
Det lugnar litegrann att läsa sånt. Men de där andra rösterna, som menar att mitt sätt att söva mitt barn är förödande och totalt felaktigt, gnager och överröstar lätt den andra uppfattningen ändå...

Hur sjutton ska man bära sig åt? Vad är rätt, vad är fel? Vad ska vi göra?
Hur tusan ska vi få bebisen att somna på egen hand?

Mamma för första gången

Idag har jag känt mig som mamma för första gången. Som en riktig mamma. Hittills har jag förstås vetat med förnuftet att jag är mamma, men det har mest känts som att jag är någon som har ett barn att ta hand om. En slags mammafeeling har således lyst med sin frånvaro.
Men idag kom den!
Holger satt i sin barnstol i köket och lekte med en plastkopp medan jag gjorde storkok på smakportioner av grönsakspuréer till honom. Och medan jag småpratade med honom mellan palsternackor och morötter, och han svarade med öh, öh, ööööh, så kände jag mig som mamma.
M A M M A!
Märkvärdigt.

Cyber ghosts - finns det någon blogg?

Nya arbetstillfällen dyker upp. Nätstädning. Webtestamenten. Webwills. Man anlitar helt enkelt någon som ska städa upp på Internet efter en när man kastat in handduken. Jag har tänkt på det där när det gäller mitt och mina vänners Facebookkonton. Kommer vi alla finnas kvar därute om 100 år, som cyberspöken?

När jag var tonåring brukade jag och mina vänner fråga efter bilder på varandra som små. Det var spännande att se de där bebisbilderna. Jag undrar om Holger och hans vänner istället kommer fråga:
- Finns det någon blogg om dig som barn?

Full snurr - eller åtminstone halv

Idag har Holger gjort stordåd. Han har alltid hatat att ligga på mage. För det mesta har han gallskrikit så fort någon lagt honom så, och någon enstaka gång har han i ren desperation lyckats vända sig från magläge till rygg igen.
Och han har blivit mer överraskad än någon annan.
Idag har han imponerat. Han har vänt sig om från mage till rygg alldeles medvetet flera gånger. Jag har lagt honom på mage. Han har tittat lite pillemariskt på mig och snurrat!
Äntligen!
Nu väntar jag bara på de resterande 180 graderna. Frågan är bara vad som ska motivera honom att ens försöka?

S A M T L I G A vårdnadshavare

Jag är ensam vårdnadshavare till Holger. Jag och min sambo har gjort honom med hjälp av en donator på klinik i Danmark. Min sambo är dock inte juridisk förälder till sonen. Strunt samma tycker vi. Just nu. Men när man ska underteckna viktiga papper gällande barnet står det alltid att dokumentet ska undertecknas av
S A M T L I G A vårdnadshavare. Det står liksom ilsket, med fet och spärrad stil... Och jag undrar hur många vårdnadshavare ett barn egentligen kan ha? De får det att låta som ett barn skulle kunna ha hur många som helst, trots att det faktiskt är max två som gäller i det här landet. Det finns de som önskar att ett barn kunde ha fler.
Om det nu skulle bli aktuellt en dag så är hur som helst blanketterna redan up to date.

Fåfäng

Holger är fåfäng. Han älskar komplimanger. Om man lutar sig fram och säger:
- Är du världens sötaste/gulligaste/finaste/bästa?
Ja vad som helst positivt, så skrattar han med hela ansiktet, och ler som om det är en ynnest för betraktaren att få vara i hans närhet. Vilket det ju är!
Jag hoppas att han aldrig ska glömma bort det!

Snålskjuts på Charlie Schulman?

Jag har fått en bebis. Inte precis idag eller igår. Det har snart gått ett halvår.
Han heter Holger.
Jag fick barn sisådär en sju-åtta veckor efter Alex Schulman fick sin Charlie. Det fick jag veta inatt. För inatt drömde jag om Alex Schulman hela natten. Förmodligen för att jag gått och väntat på att få tid att starta en blogg, och jag vet om att han har en. Först inatt, medan jag nattammade (om och om och om igen) passade jag på att läsa några inlägg i Schulmans pappablogg. Jag älskar den. Den är så genial att jag genast fick en impuls att låta bli att starta den här.
Men nej. Här är den. Och den är min.