Hur poetiskt är det att spy galla?

Marcus Birro har under det sista året tagit mycket plats i media. Han har blottat sitt inre, och med stora ögon och hjärtat i handen berättat om kränkningar. Personliga kränkningar mot honom.

Det har visst varit andra bloggare som är ute efter honom, någon teaterchef i Örebro eller hur det nu var, och nu senast en dansare. Han har anklagat andra för mobbning och för att äga mindre ädla hjärtan än han själv.
Han framställer andra som orättvisa och hjärtlösa, sig själv som rättvis-storsint-sann-poetisk, som ödmjuk, kosmiskt tacksam och som innehavare av en högre moral än de flesta.

Men hur poetiskt och moraliskt är det att nedlåtande använda ord som bögskjorta, och kalla folk för rövhål, och att kräkas på dem som värnar transpersoner? Till exempel...

Jag tror man bör bli mycket misstänksam mot vem som helst som framställer sig själv som ödmjukare och kärleksfullare än de flesta.
Var sådan istället! Annars tror iallafall inte jag på det.

Så jag blir arg på det där. Och jag undrar:
Får man verkligen bli arg på Marcus Birro? För Marcus Birro alltså?
Eller är det "näthat" då?
Hat är ett mycket starkt ord.
Jag hatar inte.
Men jag blir arg.
När någon kallar sig mycket mer rättvis än de allra flesta andra är det orättvist.
Och inte bara Birro blir arg på orättvisor!